Mysan på rymmen

Dagens långpromenad bestämde sig Mysan att följa med på. Hon väljer ju alltid själv om hon vill gå med eller stanna hemma. Idag följde hon som sagt med och vi gick upp i skogen på den väg som vi ofta promenerar på. Men igår snöade det ganska mycket och skogsvägen var inte plogad, så vi var tvungen att plumsa i snön. Mysan tyckte inte alls att det var så trevligt så hon stannade efter ett tag. Jag och Nikki fortsatte eftersom det händer ibland att Mysan inte vill gå så långt, utan stannar och väntar då alltid på samma plats tills vi kommer tillbaka.
Men under tiden jag och Nikki fortsätter att gå kommer en granne på skoter och upptäcker Mysan som står mitt i vägen och vägrar flytta på sig. Grannen ser inte till mig och tror då att Mysan har rymt. Han känner inte Mysan så bra för då skulle han veta att Mysan ALDRIG skulle rymma, speciellt inte till skogs. I alla fall så tror han det och tar därför med henne på skotern och kör hem henne.
Jag hör aldrig någon skoter men vänder ganska snart eftersom det är jobbigt att plumsa i snön. När jag precis börjar undra om jag inte borde upptäcka Mysan snart så ringer Per och frågar om jag tappat bort Mysan, för grannen ringde till Per och frågade.
Jag skulle tro att Mysan blev riktigt nöjd med att få skjuts hem, så hon slapp gå tillbaka på den oplogade vägen.