Vår förmiddag

De senaste dagarna har Nikki faktiskt låtit mig sova på morgnarna, det är så skönt att hon äntligen (pepper peppar...) kan njuta av sovmorgnar. Vi steg upp iallafall vid åtta, gick ut och pinkade och sedan var det dags för frukost... tror ni Nikki ville äta? Nej, inte idag heller. Mysan däremot åt upp all sin mat och hade gärna ätit upp Nikkis med, verkar vara ombytta roller här.
Sedan gick jag och Nikki ut på promenad, Mysan gick och la sig. Vi gick upp i skogen och Nikki sprang och busade hela vägen. Hemma igen provade jag ställa ner matskålen i förhoppning att hon nu skulle ha blivit hungrig, men icke!
Mysan som älskar att rulla sig i snön hade stora tjorvar på båda öronen, så det kammade jag ut. Det lossnade mycket hår, stackarn som inte ens har så mycket päls på sina öron. Tur bara att det inte är Nikki som håller på så, för hennes öron vill jag inte behöva slita hår från. När Mysan ändå stod på bänken så tog jag hennes tänder oxå, skrapade tandsten alltså. Hon är så duktig när jag gör det, står stilla och fnyser medans jag skrapar de få tänder hon har kvar.
När jag ändå var igång med hundfixandet kammade jag genom Nikkis päls, klippte klorna på henne och borstade tänderna. Jag använder gasbinda som jag virar runt pekfingret när jag borstar. Ett tips från en artikel i Hundsport som fungerar superbra, det blir lätt att komma åt i den lilla munnen.
När allt fixande var färdigt fick dom varsitt dentasticks och nu ligger dom och sover gott.